Lantlivspuls

Hur många gånger har vi inte sagt saker som "sopa rent framför egen dörr innan du kritiserar någon annan", "kasta inte sten i glashus" eller "ska hen säga!". 

 

Visst är det lätt att ha åsikter om andra och som vi stör oss! Hon sa si, han gjorde så- eller kanske hellre han gjorde INTE så. För visst är det väl så att vi förtvivlat gärna vill att andra beter sig på ett sätt som underlättar för oss själva och som får oss att må bra? 

 

När vi är ledsna vill vi ha tröst, när vi är nere vill vi ha pepp, när vi är glada vill vi att alla andra ska vara glada osv. Vi vill att andra är i harmoni med oss i de tankar och känslor vi har just då. 

 

Jag är precis likadan och länge, länge har jag levt utifrån såna tankar och önskemål men på sistone (ok, sedan några år tillbaka) har något hänt och jag har tröttnat på att behöva yttre bekräftelse för att må bra. Jag vill duga som jag är och framförallt vara sann mot mig själv. Är jag sann mot mig själv så vet jag att jag beter mig på ett gott sätt mot andra och därigenom kommer mitt kretslopp av livets goda igång. Det jag ger får jag tillbaka. Jag har en stark önskan om att kunna göra något så coolt som att se mina tankar, känslor, beteenden och lösningar varje dag för att därigenom kunna styra dem till något jag vill.

 

Så varför ska detta vara så förtvivlat svårt då? Jag är vuxen och hyfsat smart, jag har gått mina utbildningar, har ett jobb jag klarar av och är kompetent inom, jag uppfostrar barn, kör bil och deklarerar. Så varför kan jag inte få ordning på mina egna mönster och tankar inom en rimlig livstid? Det är så frustrerande.

 

 

Men jag tror ändå att jobbet är värt att göra och jag märker på mig själv att det som är mest intressant är att i slutet av dagen se tillbaka och fundera över vad jag gjorde bra idag? Hur hanterade jag mina problem, diskussionerna hemma eller på jobbet och vilka reaktioner väckte de i mig. 

 

Ok, jag gör det inte varje dag och bilden ovan symboliserar mer det som händer i min hjärna än de välstrukturerade orden i stycket ovan men ändå. Jag är på väg och det är en rätt cool väg att vandra känner jag.... och sen är det ju det där jag skrev om tidigare, jag är snäll mot mig själv de dagar jag misslyckas för jag vet att jag allt går, utom små barn - men de lär sig!

 

Något jag tar med mig från dagens arbetsplatsträff på mitt jobb och även från Kjell Enhagers sommarprogram (se inlägget om inställningen till livet och lite till) är: Vilken attityd/inställning har jag och vad bidrar jag med. Positiv/negativ... och i förhållande till andras situation - är "my shit that bad"? Återigen perspektiv. Love it.

 

*Hope floats*