Lantlivspuls

Det är rätt intressant att börja studera sin egen andning. Var sitter den, hur känns den, vad gör den med dig? 

 

Sedan jag började yoga har min andning blivit djupare, långsammare och mycket mer välgörande. Däremot har jag märkt att jag inte alltid andas sådär hälsosamt som jag vill men genom att först bli medveten om hur jag kan andas på ett välgörande sätt lär jag mig när jag inte gör det och kan då förändra den. 

 

 

Något jag lagt märke till är just det, att vi ofta inte blir medvetna om vad vi vill ha förrän vi står inför det vi inte vill ha. Kanske är det så all kunskap fungerar i sin grund? Att först göra lite fel så att vi vet vad som är rätt för oss? Lite som att ha tråkigt ibland för att veta när vi har roligt. 

 

Ser man på livet ur det perspektivet är det inte så tokigt att göra misstag och lite galet ibland, eller hur? Ibland blir det större fel än önskat men även genom att ta sig igenom sådan smärta hittar man ljuset till slut. Jag tror stenhårt på att bejaka livets alla sidor, såväl ljusa som mörka. Acceptans innebär inte alltid att godta men gör livet lite lättare för det är ju trots allt det vi lever, varje dag. Att acceptera sig själv för den man är, det är nog den finaste gåva att ge sig själv.