Lantlivspuls

En blogg i dagboksform där mina tankar om högt och lågt får samsas med vardagsberättelser från den lilla gården i den lilla byn på landet. Inga förskönande omskrivningar utan ibland riktiga djupdykningar rätt ner i novembergeggan eller i det sköna gröna där kycklingarna kläcks i köket och det dagliga brödet gräddas på vedspisen. Mitt liv i all sin enkelhet och all sin svårighet. Välkommen!

Come companion

Publicerad 2016-02-09 20:15:52 i Allmänt,

Just nu är det vänliga veckan. Tål att tänkas på tycker jag. Behöver vi en egen vecka för att påminnas om att vara vänlig? Behöver vi utmanas i det? Vem eller vilka ska ta emot vår vänlighet? På vänliga veckans egen hemsida  kan man läsa mer.
 
Funderade ett extra varv på detta med gemenskap och vikten av densamma och konsekvensen av frånvaron av gemenskap. Förr satt vi hemma hos varandra och drack kaffe, mumsade kakor, handarbetade och skvallrade, eller satt på ett torg någonstans och pratade om byns olika angelägenheter. Vi umgicks på ett eller annat sätt.
 
Idag har vi inte tid... eller tar oss inte tid. Vi använder sociala medier där vi själva väljer vad vi vill dela med oss av och inte, där ingen kan se om våra ögon är ledsna medan vi skriver om hur underbart livet är, eller tårarna som faller medan vi ber om bekräftelse. Ingen ser smärtan och ingen får heller chansen, för vill vi visa att vi är mänskliga?
 
Vad är priset vi betalar för det på lång sikt? Kan antalet "gilla" ersätta en kram, eller en ärlig fråga över en kopp kaffe? Kan våra skrik på bekräftelse verkligen stillas när någon trycker på en knapp för att sekunden efter glömma bort vad du skrivit, egentligen? .. och ibland  undrar jag vad som är så himla farligt med att visa att alla känslor finns när som helst och hur som helst. Att vi inte alltid är glada - men att vi kan bli det om vi får deppa, sörja, skrika färdigt någon gång utan att vara rädda för att dömas.
 
Jag har inte många vänner, men några som är sanna, ärliga och trogna. De är guld!
 
Men jag tanker också att jag i vardagen kan göra så mycket mer för att verkligen se mina medmänniskor. Att se dem och inte vara rädd för att fråga de där obekväma frågorna om jag tror att jag kan hjälpa. Att finnas där och våga. Inte lätt.. men värt det i längden tror jag.
 
Så idag tanker jag på gemenskap och kärlek. Come companion ♥  (klicka på länken för videon vill inte fungera)
 
https://www.youtube.com/watch?v=IaMQf-anjWI
 
*I see you*

Kommentarer

Postat av: Anki

Publicerad 2016-02-10 10:15:12

För mig blir det bara konstigt med alla dessa "tänk extra på veckor" som vänliga veckan. Det är självklart att man ska vara vänlig och omtänksam alla "veckor" utan att det finns en speciell.....
Det här med vänner blir viktigare med åldern tycker jag, när man var ung var det viktigt att ha många men nu är det viktigare att ha några få riktiga. Det tar också hårdare idag att bli sviken av en vän kanske just för att man håller dem så nära. Jodå man gör det även som yngre men jag tror du förstår vad jag menar, inte kvantitet utan kvalitet....
Sociala medier förstör ganska mycket vad gäller att träffa vänner men samtidigt ger det möjlighet att träffa nya som du och jag....
Den där tanken om att man inte ser ögonen på den som skriver är så klok, man hör inte häller tonläge eller hur det betonas det som skrivs. Lite kusligt att det finns de som tror att allt är guld och gröna skogar hela tiden bland vissa bloggar. För min del finns det ett helt vanligt liv med vardagens stress, tvätt, städ, räkningar och ett och annat gräl. Men jag väljer inte att skriva om det men det finns, jag lovar!
Ha en härlig dag!
Kram

Svar: Men oh ja, Anki! Det blir viktigare med åldern att ha någon som finns där för en. Jag läste en gång en sann sak om syskon, att de är de viktigaste för en (om en god relation finns såklart) eftersom de är de enda som känt en sedan man var barn. Visst kan det vara så att man har en nära barndomsvän som är som ett syskon men jag fattar grejjen. Mitt enda syskon finns ju inte längre kvar och jag känner av det. Däremot har jag begåvats med en riktigt nära och fin vän som är som min syster ♥
Visst finns det mycket positivt med sociala medier men lagom är bäst. Bloggar finns det massor att hämta kunskap, skratt, gråt och fina vänner ur. Tacksam Anki ♥

Kram!
lantlivspuls.blogg.se

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela