Gårdsresan del II - djuren
Jag har ju tidigare berättat om hur det gick till när vi hittade vår lilla gård. Nu tänkte jag följa upp med att berätta lite om några av de idéer vi haft och hur de utvecklat sig.
Det vi först och främst ville med att bo på landet var att kunna ha djur själva. Vi hade redan hästar som vi hyrde stallplatser till. Det fungerar också bra att göra så men man blir ändå begränsad i och med att andra äger byggnaderna, hagarna och ibland behöver man också anpassa sina rutiner till de som redan gäller i stallet. Vi ville välja själva.
Så friheten var den viktigaste faktorn, att kunna välja hur våra hästar skulle bo och skötas. Till en början hade vi en ridhäst och en shetlandsponny samt en inlånad ponny som jag och min man red in åt en vän till oss. De levde gott på den mark vi hade och det fanns både plats och gräs så att det räckte och blev över.
Eftersom jag har en förmåga att tänka "har man hjärterum så har man stjärterum" så lät jag mina drömmar ta form och köpte in ett shetlandsponnyföl, ett litet sto där tanken var avel i framtiden men först och främst att träna den själv till att bli rid- och körponny. Maken ville träna hästar och det kom och gick också några träningshästar som blev inridna eller tillridna åt sina ägare.
Katter då, det måste man ju ha när man bor på landet! Redan efter några månader kom vår första katt och sedan några fler men vi har valt att stanna vid 3 stycken, det räcker gott och de jobbar på fint som musjägare och sängvärmare.
Mitt lilla sto såldes efter ett tag då jag insåg att hon inte riktigt höll måttet som avelssto och även den lilla valacken vi hade hittade ett nytt hem då mina tankar kring avel tagit fart. Vi köpte ett shetlandssto till avel och lånade ett annat. De fick så småningom föl, även om ett tyvärr dog och ett annat fick avlivas, vilket såklart var en stor sorg. Men ett fint litet stoföl blev kvar och jag hade nu fött upp mitt första föl på vår egen gård. Det var ren och skär lycka!!
Nyfödd Lava
Behöver jag säga att hon fortfarande är min lilla bebis och har en stor plats i mitt hjärta.
Treårig Lava på stopremiering
Hönsen kom till gården efter några år och vi valde hedemorahöns. Dels pga att de är en härdig lantras men också för att vår plan var att gå med i deras genbank för att hjälpa till med rasens bevarande. Nu blev det inte så men de höns vi har är iallafall alla från början av genbank och helt renrasiga. Trevliga är de och ger underbara ägg i olika färger. Hönsintresset har hållit i sig och nu har även äldste sonen sin egen hönsflock med en rysk lantras, Pavlovskaja. Så hönsen har definitivt kommit för att stanna på vår gård!
Vi har även tre får som går och betar i hagarna på sommaren. Detta för att vi har lite för mycket gräs för våra hästar och dels för att de växelbetar så bra, då hästarna och fåren äter gräs av olika längd och på olika ställen. Det hästarna ratar äter fåren och vice versa samt att det parasitmässigt är toppen för hagarna. Win win! Dessutom har vi så ruskigt trevliga får!
Räcker det med dessa djur då tro? Nej, min ambition har alltid varit större än min tid riktigt räcker till för ibland och vi har testat betydligt mer under åren. Vi har haft som mest 9 hästar på gården samtidigt, både egna och andras. Vi har haft matkaniner och kelkaniner (det är skillnad på vilka som är vilka, man får inte ta fel den dagen det slaktas!), getter, fiskar och marsvin har också förgyllt vår vardag på gården.
Något jag funderat en hel del över är vikten av att förstå att det som testats och inte fungerat inte alltid behöver ses som ett nederlag utan som en erfarenhet. I början kunde jag inte riktigt erkänna för mig själv att det som inte fungerat för oss, kanske i form av tidsbrist eller bara pga att vi inte hade ett tillräckligt starkt intresse, inte var ett personligt nederlag i all min önskan att driva gård utan mer som ett "been there done that" och att sedan gå vidare mot nya mål med ännu en viktig erfarenhet i ryggsäcken.
Nu har jag lärt mig att det är okej att testa, utvärdera och avsluta om det inte fungerar eller köra på om det gör det! Det är bara vi som bor här på gården som avgör vad vi vill ska finnas på gården. Fungerar det inte för oss allihop så är det ingen idé. Besluten fattas gemensamt. Våra förutsättningar ändras också allt eftersom och inget får vara hugget i sten. Sedan vi flyttade hit har vi gått från att vara en 2-barns familj till en 4-barnsfamilj. Vår ekonomi har ändrats ett par gånger och likaså våra jobbsituationer. Ibland har vi varken haft tid eller lust till att hålla många djur, ibland har vi haft så mycket energi att vi kunnat jobba dygnet runt. Allt är i rörelse, inget står still och det är jag glad för. Det är en frihet att kunna testa och det har vi verkligen gjort och kommer att fortsätta göra. För det är också genom att testa nytt som vi lär oss och hittar det som fungerar för oss - just nu.
Jag har aldrig ångrat vårt beslut att flytta till gården och jag är riktigt stolt över vad vi åstadkommit med den hitills. Den är helt anpassad efter oss men lever likväl ett eget liv som även vi måste anpassa oss efter. Ett ständigt givande och tagande, testande och funderande och allt i en skön symbios. Ett sorts äventyr.
Det är lantlivspuls för mig.
Det är lantlivspuls för mig.
*Keep movin'* ♥
