Lantlivspuls

Just nu går tiden så fort att jag vill dra i bromsen! Tycker nog att just den här tiden är den bästa på hela året. När våren kommer sådär lagom fort att jag hinner njuta av allt nytt jag ser och solen värmer fantastiskt skönt när den är framme så att livsandarna riktigt dansar i mig. Det är ännu inte så varmt att den tjocka tröjan blir undanstoppad men heller inte så kallt att jag behöver klä mig i termobyxor. Underbart!

 

Påskhelgen bestod av att njuta av vår ledighet, städa på gården, äta god mat hela familjen samlad, grilla lite och hälsa våra nya små kycklingar välkomna. Det blev totalt 6 st pavlovkycklingar och 3 st hedemorakycklingar. Nu väntar vi på att kalkonäggen ska kläckas till helgen, vi vet ju ännu inte om de är befruktade. Spännande!

 

I min varmbänk växer det så det knakar! Jag har sått en hel del och överallt spirar det små, små gröna blad. Helt fantastiskt. Den håller fortfarande runt 20-23 grader och det är ju helt perfekt. Sådden i kallbänken som jag gjorde i i februari har också den börjat leva lite och det har kommit upp små, små spenatblad. Min övriga sådd inne är så pass stor att den ska omskolas och ute i vår kalla smedja börjar det gro lite blommor och annat smått och gott. Riktigt kul att testa lite olika sätt att så och förkultivera för en tidig, eller normaltidig skörd. Vi får se. 

 

Livet på landet börjar nu gå mot en riktigt fin tid när vi slipper lera och gegga dagarna i ända. Vi kan vara ute länge på kvällen innan det mörknar och vi får mycket gjort. Vi ser också mer av djurlivet runt omkring oss när tranor och svanar flyger över vår gård på väg mot sina uppsamlingsplatser på åkrarna och i vattendragen omkring oss. Även hägern har kommit tillbaka och de första små tussilagoblommorna skiner som små solar i dikeskanten. Lantlivspulsen vibrerar omkring oss och jag känner mig riktigt levande. Att få bo såhär och ta tillvara de där stunderna av liv på riktigt är sånt jag sparar inom mig och tar fram i ruggigaste och mörkaste november eller januari. De där dagarna då jag känner allt det stora i det lilla och förundras över hur allt hänger ihop och att allt, alltid lever. De där dagarna då jag känner att genom att leva varje dag så tar jag inget för givet för meningen med livet är att njuta av varje ögonblick och att komma ihåg att livet finns i allt - såväl i glädje som sorg, lycka som smärta.