Lantlivspuls

Något som jag blivit en erfarenhet rikare av denna vecka är hur service har förändrats samt även synen på service.

 

I allt högre grad ska vi själva leta svaren på våra frågor i samhället och vi ska också ha en hyfsat hög kunskap om teknik via dator och telefoni. Det är inte längre självklart att kunna få hjälp av en levande människa när man ringer till en kundtjänst utan vi möts av telefonsvarare och automatiska självbetjäningssystem med olika val som vi ska knappa in på vår knapptelefon. Få är de gånger jag hamnat direkt hos en kundtjänst med enbart människor som hjälper mig, de hör nu till en utrotningshotad art skulle jag påstå. 

 

Jag tycker att det är synd att vi inte kan rikta in oss på mer människa till människa-bemötande när vi ägnar oss åt service i olika yrken. Visst tror jag också att vi kan om vi vill och att tekniken är här för att stanna men väldigt ofta tycker jag att själva känslan i ordet service (betjäning,tillsyn, översyn enligt SAOL) riskerar att dö ut om vi inte kan erbjuda människor just det. Självbetjäning eller "levande" service? Jag föredrar ofta det sista, inte för att jag inte kan knappa på telefonen utan för att jag tycker att det är så himla mycket mer givande att prata med någon som jag kan förklara mitt problem för och som (om de verkligen är serviceminded) bemöter mig på ett positivt sätt. Då slutar ofta samtalet med ett leende nästan oavsett vad ärendet gällde. 

 

Idag fick jag erfara ett praktexempel av detta när jag skulle boka biljetter till en tågresa i tjänsten. Vi har ett servicecenter i den organisation jag arbetar och jag ringde dit för att få hjälp med mina biljetter eftersom jag inte kan boka själv pga kostnadsställen som behöver stämma osv. 

 

Nu fick jag veta att jag inte kunde få hjälp av denna människa (faktiskt) som svarat när jag ringde (ja, jag pratade med henne!) utan måste knappa in mig på en självbetjäningssida där jag skulle fylla i ett formulär med alla mina uppgifter om resa, olika koder med mera för att de sedan i sin tur skulle plocka upp detta och utföra tjänsten. Jag blir ju helt stum! Hur tänker de nu? Jag ska åka tåg och måste då gå in på SJ:s hemsida för att se när tågen går och välja de jag vill åka med. Jag ska sedan knappa in mig på det interna formuläret och fylla i alla uppgifter där om mig själv, kostnadsställen med mera samt avrese ort och ankomst ort, tider, datum med mera för att en liten stund senare få ett bekräftelsemejl skickat till mig om att servicecenter behandlar mitt ärende. De måste i sin tur ta upp mitt ärende från formuläret, sitta och knappa in sig på SJ:s hemsida och boka mina biljetter och sedan skicka biljetter och bekräftelse till min mejl. Hur mycket tid, kraft och energi hade inte kunnat sparats genom att genomföra bokningen direkt? Till saken hör att jag vid ett tidigare tillfälle gjort just detta och att det sammanlagt då tog ungefär 10 minuter från början till slut. Jag hade mina biljetter i mejlen inom 5 minuter efter att jag lagt på luren. 

 

Är detta service? Exakt vad jag kallade det skriver jag inte här på bloggen men jag förstår faktiskt varför det skrivits en bok som heter "Jävla Skitsystem". 

 

HÄR kan ni läsa mer om den. 

 

Det är ju knappast någon idé att hetsa upp sig, det finns så mycket roligare saker i livet att sysselsätta sig med som tur är. Att solen verkligen värmt oss idag är en sån sak och att jag numera kan ta på mig ett par solglasögon med rätt styrka när jag kör bil i solgasset är helt fantastiskt! Det har nog inte hänt sen jag var tonåring... en sisådär 30 år sen alltså. 

 

 

Coolt!